Kort svar: Preteritum är den verbform som uttrycker förfluten tid, till exempel kastade, köpte, bodde och skrev. Svaga verb bildar preteritum med en ändelse (-ade, -de, -te eller -dde) och starka verb utan ändelse, oftast genom att byta vokal i stammen. Förr kallades formen imperfekt.
Nedan: hur preteritum bildas i fyra grupper, verben med egna mönster, skillnaden mot perfekt och de former som Isof och SAOL har svarat på, som la eller lade och nös eller nyste.
Vad preteritum är
Svensk ordbok definierar preteritum som "ett tempus (och en verbform) som uttrycker förfluten tid". Isof förklarar i Frågelådan att ordet betyder "förfluten" och att formen tidigare kallades imperfekt. Det är alltså samma sak under två namn.
Preteritum är en av verbets böjningsformer, tillsammans med bland annat infinitiv, presens och supinum. Alla former står samlade i guiden till verb. Tre exempel med våra egna meningar:
- Vi pluggade hela helgen.
- Hon läste ut boken på tåget.
- Han skrev provet i oktober.
Så bildas preteritum: fyra grupper
Ett praktiskt sätt att sortera verben är efter hur preteritum bildas. Då får man tre grupper av svaga verb och en grupp starka. Alla former nedan är kontrollerade i Svenska Akademiens ordlista (SAOL).
| Grupp |
Preteritum |
Exempel (infinitiv, presens, preteritum, supinum) |
| 1. Svaga på -ade | -ade | kasta, kastar, kastade, kastat · svara, svarar, svarade, svarat |
| 2. Svaga på -de eller -te | -de / -te | ringa, ringer, ringde, ringt · köpa, köper, köpte, köpt · läsa, läser, läste, läst |
| 3. Korta svaga verb | -dde | bo, bor, bodde, bott · tro, tror, trodde, trott · sy, syr, sydde, sytt |
| 4. Starka verb | ingen ändelse, oftast vokalbyte | skriva, skriver, skrev, skrivit · springa, springer, sprang, sprungit · sitta, sitter, satt, suttit · vinna, vinner, vann, vunnit |
Svensk ordbok definierar ett starkt verb som ett "verb som böjs med hjälp av byte av stamvokal" och ett svagt verb som ett verb som böjs "enbart med hjälp av ändelser och (vanligen) utan vokalväxling". Det där "vanligen" märks hos några svaga verb som byter vokal men ändå får ändelse: glädja blir gladde, välja blir valde och sälja blir sålde. Nationalencyklopedin pekar ut det som skiljer de starka verben: deras preteritum saknar tempusändelse.
Utseendet räcker inte för att avgöra gruppen. Ringa och springa rimmar, men den ena ger ringde och den andra sprang. Ett enkelt test är att säga "i går ..." och "jag har ..." högt med verbet. Är du fortfarande osäker är SAOL på svenska.se facit.
Verb med egna mönster
Några vardagliga verb böjs så oregelbundet att formerna inte går att räkna ut från mönstren ovan. De behöver man helt enkelt kunna. Formerna kommer från SAOL:
- vara: är, var, varit
- ha: har, hade, haft
- gå: går, gick, gått
- göra: gör, gjorde, gjort
- få: får, fick, fått
- se: ser, såg, sett
- veta: vet, visste, vetat
- vilja: vill, ville, velat
- skola: ska eller skall, skulle, skolat
- måste: samma form i presens och preteritum, måste
Preteritum eller perfekt
Både preteritum (läste) och perfekt (har läst) handlar om det som redan har hänt. Skillnaden är perspektivet. Språkbruk, som ges ut av Institutet för de inhemska språken, skriver att preteritum refererar till en given tid i det förflutna, medan perfekt anger att något redan har ägt rum men har relevans i nuet. Svensk ordbok säger samma sak om perfekt: verbhandlingen är "på något sätt relevant vid talögonblicket".
| Preteritum: en viss tid då |
Perfekt: betydelse nu |
| Jag anmälde mig i januari. | Jag har anmält mig, så nu är det klart. |
| Hon skrev provet förra hösten. | Hon har skrivit provet tre gånger. |
| Vi åt lunch klockan tolv. | Vi har redan ätit, tack. |
Tumregeln: står det en tidsangivelse som pekar ut en bestämd tidpunkt, som i går, i januari eller förra hösten, väljer man i regel preteritum. Språkbruk nämner undantag, till exempel upprepade handlingar som "Jag har besökt biblioteket i går, i förrgår och förra veckan".
Isof lägger till två saker. Den första är tempusharmoni: en text bör hålla sig antingen till ett nu-fokus (presens och perfekt) eller ett då-fokus (preteritum och pluskvamperfekt). Den andra är att preteritum ibland används om nuet för att låta försiktigare och hövligare, som i "Det här var gott". Isof skriver att Svenska Akademiens grammatik kallar det modifierande preteritum.
Tveksamma former: vad Isof och SAOL säger
Flera verb har två former i preteritum. Tabellen samlar besked från Isofs Frågelådan och SAOL.
| Verb |
Former |
Besked |
| lägga | lade / la | Båda finns. Enligt Isof är lade fortfarande den vanliga formen i skrift. SAOL märker la som vardagligt. |
| säga | sade / sa | Båda finns. Isof: sade börjar verka gammaldags i vissa texter och sa uppfattas alltmer som neutralt. SAOL märker sa som vardagligt, precis som la. |
| nysa | nös / nyste | Båda är korrekta. Supinum: har nyst. |
| frysa | frös / fryste | Om att känna kyla anger SAOL bara frös: "Jag frös på perrongen." I betydelsen konservera går både frös och fryste: "Vi fryste in bären." Supinum fryst brukar enligt Isof bara användas i den betydelsen. |
| dyka | dök (dykte) | I standardskriftspråk dök. Dykte förekommer ibland. Supinum är dykt. |
| betala, svara, mena | betalade, svarade, menade (betalte, svarte, mente) | Formen på -de är standard. Formen på -te är enligt Isof präglad av regionalt talspråk eller ålderdomlig. |
| besluta | beslutade / beslöt | Båda går. Isof: beslöt är fortfarande vanlig i tidningsspråk, men beslutade är vanligare. |
| simma | simmade / sam | SAOL skriver "simmade hellre än sam". |
| växa | växte | Preteritum är svagt sedan medeltiden. I supinum är både vuxit och växt korrekta. |
| spinna | spann / spinnade | Om garn: spann. Om träningsformen spinning går enligt Isof även spinnade, eftersom nya betydelser oftast får svag böjning. |
Tre av svaren pekar åt samma håll. Hos besluta börjar den svaga böjningen ta över, växa blev svagt i preteritum redan under medeltiden, och nya betydelser av verb får enligt Isof oftast svag böjning.
Så kommer preteritum på högskoleprovet
Högskoleprovet frågar inte efter grammatiska termer, men verbformer spelar roll i MEK. Enligt UHR:s anvisningar ska du välja det alternativ som "innehållsligt och språkligt passar bäst in i textstycket som helhet". Exempeluppgiften i samma anvisningar har passiva preteritumformer i första luckan, som accepterades och ignorerades.
Två saker att göra när luckan gäller ett verb:
- Läs tempus i resten av texten. Står texten i då-fokus ska ett tidsböjt verb i luckan i regel också stå i preteritum, enligt principen om tempusharmoni.
- Kontrollera ordet före luckan. Efter har eller hade krävs supinum (skrivit), inte preteritum (skrev).
När alla alternativ redan har rätt form avgör betydelsen. Det tränar du bäst på riktiga uppgifter, till exempel i ett gratis quiz med MEK-uppgifter. Hur verbet fungerar som predikat i satsen går vi igenom i guiden till satsdelar.
Vanliga frågor om preteritum
Vad är preteritum?
Preteritum är den verbform som uttrycker förfluten tid, till exempel kastade, köpte, bodde och skrev. Den kallades tidigare imperfekt.
Vad är skillnaden mellan preteritum och perfekt?
Preteritum (läste) pekar på en bestämd tid i det förflutna, medan perfekt (har läst) visar att något redan har hänt och har betydelse nu. Med tidsangivelser som i går väljer man i regel preteritum.
Heter det la eller lade?
Båda finns. Enligt Isof är lade fortfarande den vanliga formen i skrift, och SAOL märker la som vardagligt. För säga skriver Isof att sa alltmer uppfattas som stilmässigt neutralt.
Heter det nös eller nyste?
Båda är korrekta enligt Isof, och supinum är har nyst. Samma gäller fnös/fnyste och rös/ryste.
Vad är imperfekt?
Imperfekt är det äldre namnet på preteritum. Isof skriver att preteritum är den term modern svensk språkvetenskap använder för verbformen som uttrycker dåtid.
Hur vet man om ett verb är starkt?
Ett starkt verb får ingen ändelse i preteritum och byter oftast vokal i stammen: skriva, skrev, springa, sprang (men sova, sov). Svaga verb får -ade, -de, -te eller -dde. Vid tvekan visar SAOL formerna.
