Kort svar: Ett verb är ett ord som betecknar en handling eller ett tillstånd, till exempel springa, skriva, vara och finnas. Verbet är den ordklass som böjs i tempus: skriver (nu), skrev (då), har skrivit (redan gjort). I en sats är det böjda verbet kärnan i predikatet, satsens viktigaste del.
Nedan: verbformerna i en tabell, svenskans tempus, starka och svaga verb, hjälpverben och hur verbformer spelar roll på högskoleprovet.
Vad ett verb är
Svensk ordbok på svenska.se definierar verb som en typ av ord som används för att beteckna en handling eller ett tillstånd, och lägger till att handlingens placering i tiden ofta anges genom en särskild böjningsform. Det är just tidsböjningen som skiljer verben från de andra ordklasserna. Skolgrammatikens nio ordklasser finns samlade i guiden till ordklasser.
Tre exempel med våra egna meningar:
- Handling: Elsa springer till bussen.
- Tillstånd: Biblioteket ligger vid torget.
- Förändring: Isen smälter i solen.
Ord som säger hur, när eller var handlingen sker, som fort i "Elsa springer fort", är inte verb utan adverb som bestämmer verbet.
Verbformerna delas i två grupper. De finita formerna (presens, preteritum, imperativ) kan ensamma bära en sats: "Jag läser." De infinita formerna (infinitiv, supinum och particip) kan det inte. Svensk ordbok beskriver infinit som det som "inte ensam kan utgöra predikat i en sats". Därför behöver "läst" i en huvudsats ett hjälpverb: "Jag har läst." Hur predikatet samspelar med subjekt och objekt går vi igenom i guiden till satsdelar.
Verbformerna i en tabell
Svenska Akademiens ordlista (SAOL) redovisar verbens former i en böjningstabell. Här är tre verb med olika mönster. Alla former är kontrollerade i SAOL.
| Form |
kasta |
köpa |
skriva |
Används till |
| Infinitiv | (att) kasta | (att) köpa | (att) skriva | grundform, efter att och hjälpverb |
| Presens | kastar | köper | skriver | nutid |
| Preteritum | kastade | köpte | skrev | förfluten tid |
| Supinum | (har) kastat | (har) köpt | (har) skrivit | perfekt och pluskvamperfekt |
| Imperativ | kasta! | köp! | skriv! | uppmaning |
| Presens particip | kastande | köpande | skrivande | fungerar som adjektiv |
| Perfekt particip | kastad | köpt | skriven | fungerar som adjektiv |
För köpa och skriva får du imperativen genom att ta bort -er från presens: köp, skriv. Kasta, som har -ar i presens, behåller sitt -a: kasta! SAOL redovisar dessutom passiva former med -s, till exempel kastas och kastades: "Bollen kastades över staketet."
Tempus: så uttrycker verbet tid
Tempus är enligt Svensk ordbok en "böjningskategori hos verb, med uppgift att förlägga verbhandlingen till viss tid". Två tempus är rena böjningsformer (presens och preteritum). De andra bildas med hjälpverb. Tidskriften Språkbruk, som ges ut av Institutet för de inhemska språken, delar in dem i två tidsplan, nutid och förfluten tid:
| Tempus |
Bildas med |
Exempel |
| Presens | presensform | Hon skriver på sin ansökan nu. |
| Perfekt | har + supinum | Hon har skrivit provet två gånger. |
| Futurum | ska / kommer att + infinitiv | Hon ska skriva provet i april. |
| Preteritum | preteritumform | Hon skrev provet i oktober. |
| Pluskvamperfekt | hade + supinum | Hon hade skrivit provet en gång innan hon sökte. |
| Futurum preteritum | skulle + infinitiv | Hon berättade att hon skulle skriva provet i april. |
De tre första hör till nutidsplanet, de tre sista till dåtidsplanet. Isof kallar principen att hålla sig till ett av planen i en text för tempusharmoni. Värt att veta: Svensk ordbok beskriver futurum som en verbform som finns i vissa språk, t.ex. franska, "men inte svenska". Svenskan har alltså ingen egen böjningsform för framtid, utan uttrycker den med hjälpverb.
Svaga och starka verb
Svensk ordbok skiljer mellan två sorters böjning:
- Svagt verb: "verb som böjs enbart med hjälp av ändelser och (vanligen) utan vokalväxling". Exempel: kasta, kastade, kastat och köpa, köpte, köpt.
- Starkt verb: "verb som böjs med hjälp av byte av stamvokal". Exempel: skriva, skrev, skrivit och springa, sprang, sprungit.
Ordet "vanligen" i definitionen av svaga verb är viktigt. Glädja böjs gladde, glatt enligt SAOL: vokalen byts, men preteritum har ändå ändelsen -de. Ett annat kännetecken är perfekt particip. Isof skriver att svaga verb får perfekt particip på -d eller -t (tvättad, stekt) och starka verb på -en (bunden, skriven). Hur preteritum bildas i varje grupp, och vilka verb som har två godtagna former, går vi igenom i en egen guide om preteritum.
Hjälpverb
Ett hjälpverb är enligt Svensk ordbok ett verb "som bara kan användas i förbindelse med andra verb" och som bildar tempusformer eller förändrar innebörden i huvudverbets handling. Hjälpverben kan delas i två grupper:
- Tempusbildande: har och hade (perfekt och pluskvamperfekt), ska och kommer att (framtid). "Vi har anmält oss."
- Betydelseändrande: kan, vill, ska, får, måste, bör och torde. De ändrar innebörden i huvudverbets handling: "Du måste ta med legitimation." Isof kallar torde ett modalt hjälpverb som betyder ungefär "bör sannolikt": "Två timmar torde räcka."
Två regler från Isofs Frågelådan som avgör många tveksamma meningar:
- Hjälpverb som vill, kan, ska, får, måste och bör tar infinitiv utan att: "Vi kan gå." Kommer går både med och utan att. Isof skriver att "kommer få" inte längre betraktas som fel, men att "kommer att" fortfarande är det vanligaste i tryckt text.
- Har och hade får utelämnas i bisatser men inte i huvudsatser. "Hon säger att hon redan anmält sig" är korrekt, men "Hon redan anmält sig" fungerar inte.
Supinum eller perfekt particip
Supinum och perfekt particip ser ibland likadana ut (köpt, köpt) och ibland inte (skrivit, skriven). Isof beskriver supinum som verbformen på -t som används med hjälpverbet ha, medan particip fungerar som adjektiv. Därför:
- Efter har/hade står supinum: "Han har skrivit ett brev."
- Efter är/blir eller framför ett substantiv står perfekt particip: "Brevet är skrivet." "Ett skrivet brev."
"Han har skriven ett brev" är alltså fel, eftersom har kräver supinum. Hos köpa syns felet inte, hos skriva syns det direkt.
Så kommer verb på högskoleprovet
I delprovet ORD kan det fetstilta ordet vara ett verb. I provpass 2 på vårprovet 2026 var två av tio ORD-ord verb, eftertrakta och erinra sig, och samtliga svarsförslag till dem var verb eller verbfraser. Erinra sig är ett reflexivt verb, ett verb som Svensk ordbok beskriver som "verb som (måste) konstrueras med reflexiva pronomen".
I MEK ska du enligt UHR:s anvisningar välja det svarsförslag som "innehållsligt och språkligt passar bäst". Då spelar verbformen roll. I samma provpass hade en MEK-uppgift en lucka som styrdes av ett har tidigare i satsen, med subjektet emellan, och alla fyra svarsförslag i den luckan var supinumformer. När alla alternativ har rätt form avgör betydelsen; när de inte har det kan du stryka de alternativ som bryter mot grammatiken innan du väger betydelserna. Läs mer om ORD och MEK i delprovsguiderna.
Vill du träna på verb i sitt sammanhang kan du göra ett gratis quiz med MEK-uppgifter och titta på verbformen i varje lucka innan du läser alternativen.
Vanliga frågor om verb
Vad är ett verb?
Ett verb är ett ord som betecknar en handling eller ett tillstånd, till exempel springa, skriva och ligga. Verben är den ordklass som böjs i tempus, som skriver, skrev och har skrivit.
Vilka former har ett verb?
Ett typiskt svenskt verb har infinitiv (skriva), presens (skriver), preteritum (skrev), supinum (skrivit), imperativ (skriv!), presens particip (skrivande) och perfekt particip (skriven). Dessutom finns passiva former med -s, som skrivs och skrevs.
Vad är skillnaden mellan starka och svaga verb?
Starka verb får ingen ändelse i preteritum och byter oftast stamvokal (sitta, satt, suttit), medan svaga verb böjs med ändelser (kasta, kastade, kastat). Ett kännetecken är perfekt particip: -en hos starka verb (skriven), -d eller -t hos svaga (kastad, köpt).
Vad är ett hjälpverb?
Ett hjälpverb står tillsammans med ett annat verb och bildar tempus eller ändrar betydelsen, till exempel har i "har läst", ska i "ska läsa" och måste i "måste läsa". Huvudverbet bär själva handlingen.
Heter det kommer få eller kommer att få?
Båda godtas. Isof skriver att kommer utan att inte längre betraktas som fel, men att kommer att fortfarande är det vanligaste i tryckt text.
Har svenskan futurum?
Inte som böjningsform. Svensk ordbok anger att futurum som verbform finns i vissa språk men inte i svenskan. Framtid uttrycks i stället med hjälpverb: ska resa, kommer att resa.
