Ett oxymoron är en stilfigur där två ord som verkar utesluta varandra sätts ihop till ett uttryck: "bitterljuv", "fulsnygg", "en talande tystnad". Krocken är poängen. Uttrycket beskriver något som faktiskt har båda egenskaperna samtidigt, och det säger mer än vart och ett av orden skulle göra ensamt.
Här får du definitionen, var ordet kommer ifrån, sju exempel med förklaring, skillnaden mot paradox och antites och vad det har med läsförståelsen på högskoleprovet att göra.
Vad är ett oxymoron?
Svensk ordbok på svenska.se beskriver ett oxymoron som en stilfigur som består av en kombination av två skenbart oförenliga begrepp. Ordbokens egna exempel är "fulsnygg" och "talande tystnad".
Ordet skenbart är viktigt. Orden ser ut att säga emot varandra, men när du tänker efter går de ihop. En tystnad kan inte tala, men den kan säga något: den som inte svarar på en fråga har också gett ett besked.
Nationalencyklopedin beskriver i artikeln om oxymoron figuren som bestående av två till synes oförenliga element och ger "bitterljuv" och "lysa med sin frånvaro" som exempel. Enligt uppslagsverket var oxymoron omtyckt i antik retorik och i lyriken under den latinska silveråldern, medeltiden och barocken.
Ordets ursprung
Ordet kommer från grekiskan. Svensk ordbok härleder det till oxys, skarp, och moros, dum. Nationalencyklopedin översätter det grekiska ordet med spetsfundigt dum. Ordet är alltså självt byggt av två motsatser, en skarp dumhet. Det är belagt i svenskan sedan 1888.
En eller ett oxymoron?
Båda går. Svensk ordbok anger att ordet är ett en-ord som också kan vara ett ett-ord, och att det inte böjs. Du kan alltså skriva ett oxymoron, och i plural flera oxymoron.
Sju exempel på oxymoron
Fyra av exemplen nedan kallas oxymoron i Svensk ordbok eller Nationalencyklopedin: bitterljuv, fulsnygg, talande tystnad och lysa med sin frånvaro. De tre övriga har vi valt själva, eftersom orden enligt ordbokens definitioner drar åt motsatta håll. Betydelserna i högerkolumnen följer Svensk ordbok, utom raden om öronbedövande tystnad.
Raden om öronbedövande tystnad är vår egen tolkning av hur orden går ihop. Svensk ordbok har inget eget uppslag för uttrycket, men beskriver öronbedövande som något som har mycket hög ljudnivå och tystnad som (nästan) fullständig frånvaro av ljud. Därför krockar de.
Lägg märke till att flera av exemplen har blivit vanliga uttryck. "En offentlig hemlighet" står i Svensk ordbok som ett fast uttryck under hemlighet, och "lysa med sin frånvaro" står både under lysa och frånvaro. Precis som metaforer kan stelna till idiom kan oxymoron göra det. Hur bilder stelnar till fasta uttryck går vi igenom i guiden till metaforer.
Oxymoron och paradox: skillnaden
Oxymoron och paradox ligger nära varandra. Svensk ordbok hänvisar mellan dem, och Nationalencyklopedin skriver i artikeln om paradox att en av paradoxens former är oxymoron. Skillnaden ligger i storleken.
- Ett oxymoron är ett uttryck, ofta bara två ord eller ett sammansatt ord, där två oförenliga begrepp smälts ihop: "bitterljuv".
- En paradox är ett helt påstående. Svensk ordbok beskriver det som ett skenbart orimligt men ändå (djupare sett) sant påstående. Ordbokens exempel är en levnadsteckning som slutar med orden "Han dog ung och blev därför odödlig".
Ett enkelt test: kan du sätta punkt efter uttrycket och ha en mening som påstår något? Då är det troligen en paradox. Är det en beskrivning av en sak, som "en talande tystnad", är det ett oxymoron.
Ordet paradox används också om logiska motsägelser. Litteraturbankens skola nämner i sin lista över termer och begrepp Lögnaren som en välkänd filosofisk paradox. Svensk ordbok ger den renodlade varianten: satsen "jag ljuger nu" är falsk om den är sann, och sann om den är falsk.
Oxymoron och antites
Antites är den tredje släktingen. Litteraturbankens skola beskriver antites som till synes oförenliga motsatser och ger bland annat "bitter och ljuv" som exempel. Jämför med Nationalencyklopedins oxymoron "bitterljuv". Det är samma två ord. Skillnaden är att antitesen ställer motsatserna bredvid varandra som två led, medan oxymoronet smälter ihop dem till en enda egenskap hos en sak. Mer om antites och de andra stilfigurerna finns i guiden till stilfigurer.
