Komparativ är jämförelseformen mellan grundformen och den högsta formen. Stor, större och störst är positiv, komparativ och superlativ. Större är komparativ.
Tre grader
Positiv är grundformen: stor, fin, bra. Komparativ jämför med något annat: större, finare, bättre. Superlativ är den högsta graden i sammanhanget: störst, finast, bäst. De tre hör ihop. Man hoppar inte över komparativ och kallar störst för en komparativ.
Korta, vanliga adjektiv får oftast ändelse. Fin blir finare och finast. Hög blir högre och högst. Det är mönstret att börja med.
Formerna som inte följer mönstret
En del mycket vanliga ord byter form i stället för att bara få en ändelse. Bra, dålig, liten och gammal är adjektiv. Många och mycket är inte adjektiv, men de kompareras på samma oregelbundna sätt. De här paren är standardformen.
| Positiv |
Komparativ |
Superlativ |
| bra | bättre | bäst |
| dålig | sämre | sämst |
| liten | mindre | minst |
| gammal | äldre | äldst |
| många | fler | flest |
| mycket | mer | mest |
Dålig kompareras alltså dålig, sämre, sämst. Det är den enda komparationen i ordlistan, och den som Språkrådet rekommenderar. Dåligare och dåligast förekommer i talspråk, ofta om att må dåligt, men de är inte standardformen i skrift. Mer dålig är inte den form Språkrådet anger. Formen är sämre.
Mer bättre är fel av ett annat skäl. Bättre är redan komparativ. Mer framför den formen jämför en gång till. Samma sak gäller mest bäst. En jämförelse räcker.
Mer och mest
Längre adjektiv kompareras ofta med mer och mest: mer intressant, mest intressant. En gammal skolregel sa att en eller två stavelser alltid får ändelse och tre stavelser alltid får mer. Den regeln är för hård. Svenska Akademiens ordlista och Språkrådet ger inte alltid samma råd om långa adjektiv. För en lucka med ett enda rätt svar är det de oregelbundna paren i tabellen, och de korta ändelserna som finare, som är säkra. Gissa inte att ett långt adjektiv är fel bara för att det har -are.
Komparativ i meningen
Komparativ i predikativ ställning tar inte -t. Huset är större, inte större-t. I attributiv ställning står formen före substantivet: ett större hus. Böjningen i övrigt, när adjektiv rättar sig efter substantivet, hör hemma i artikeln om kongruens.
På ordklassnivå är komparativ fortfarande ett adjektiv. Genomgången av de nio ordklasserna finns i ordklasser.
Än, inte som
Komparativ kopplas med än: större än, bättre än, sämre än. Som hör till likhet, inte till komparativ. Lika stor som är rätt. Större som är inte standard. I en lucka där adjektivet redan står i komparativ är än det ord som passar, så länge meningen jämför två saker och inte säger att de är lika.
Superlativ behöver ofta en ram: den störste i klassen, det bästa av de tre. Utan en mängd att vara högst i kan superlativ låta lösare, men formen är ändå superlativ och inte komparativ. Byt inte störst mot större bara för att meningen saknar än.
Vanliga frågor
Vad är komparativ?
Komparativ är jämförelseformen, steget mellan grundformen och den högsta formen. Större är komparativ av stor. Bättre är komparativ av bra.
Vad är skillnaden mellan komparativ och superlativ?
Komparativ jämför, som större. Superlativ är den högsta graden i sammanhanget, som störst. Båda utgår från positiv, som är stor.
Hur kompareras dålig?
Dålig, sämre, sämst. Det är standardformen i skrift. Dåligare förekommer i tal, särskilt om hälsa, men är inte formen i ordlistan.
Kan man skriva mer bättre?
Nej. Bättre är redan komparativ. Mer framför den formen är en dubbel jämförelse.
När används mer och mest?
Ofta vid längre adjektiv, som mer intressant. Det finns ingen stavelsegräns som alltid gäller. De oregelbundna paren i tabellen har däremot en given form.
Nästa steg
Skriv de sex oregelbundna raderna ur tabellen en gång utan att titta. Stanna vid sämre och bättre, för det är de som oftast byts ut mot en påhittad ändelse. Öva dem i ett quiz eller på MEK-delen.