Kort svar: En krönika är en kortare, personligt hållen tidningstext där en skribent, krönikören, för fram egna tankar och åsikter om ett aktuellt ämne. Den skiljer sig från en nyhetsartikel genom att skribenten är synlig och tar ställning, och från en debattartikel genom att den är mer personlig och inte behöver följa debattartikelns mönster med tes, argument och motargument. Krönikan räknas till de argumenterande tidningstexterna.
Skolverkets genrebeskrivning sammanfattar det så här: krönikan är ”en kortare typ av tidningstext där en krönikör för fram sina egna åsikter och tankar i ett dagsaktuellt ämne”. Svensk ordbok har en liknande betydelse: ”personligt hållen text om aktuellt problem”, ofta i press eller etermedier.
Ordet krönika förr och nu
Den som slår upp ordet hittar först en äldre betydelse. Institutet för språk och folkminnen (Isof) förklarar att krönika betyder ”berättelse om händelser i tidsföljd”, att ordet funnits i svenskan sedan medeltiden och att det ytterst kommer från grekiskan, bildat till khronos, tid. Nationalencyklopedin beskriver den historiska krönikan som en framställning där det sammanhållande bandet är de skildrade händelsernas tidsföljd.
Isof påpekar att alla krönikor inte håller hårt på den kronologiska ordningen, men att tidsföljden finns i ordets grundbetydelse. Isof nämner också att pressen har årskrönikor, dagskrönikor och skvallerkrönikor. Den här artikeln handlar om den betydelse som Svensk ordbok anger som ”personligt hållen text om aktuellt problem”, alltså åsiktstexten. Den som skriver krönikor kallas krönikör, enligt Svensk ordbok en person som skriver krönikor, särskilt i pressen.
Krönikans kännetecken
Skolverket beskriver krönikans byggstenar utifrån en vetenskapskrönika av journalisten Karin Bojs. Punkterna nedan följer den beskrivningen.
- Rubrik och brödtext. Enligt Skolverket består krönikan i de flesta fall av en rubrik och brödtext, och bara i sällsynta fall finns en ingress. Rubriken ska vara slagkraftig och kan vara personlig, poetisk eller resonerande.
- En snabb inledning. Skribenten bör leda in läsaren i ämnet snabbt, och ofta behövs en bakgrund till varför texten skrivs. Skolverket noterar att det är vanligt att krönikörer använder en tydlig bild för att sätta in läsaren i sammanhanget.
- En åsikt som argumenteras för. Skolverket skriver att de flesta krönikor innehåller någon typ av åsikt och att krönikören därför bör argumentera för den.
- Ett synligt jag. Meningen med en krönika är att höra en persons tankar, så krönikören ska vara både synlig och personlig. Samtidigt ska texten rikta sig utåt, och Skolverket rekommenderar att växla mellan det personliga och det allmänna.
- En personlig stil men ett tydligt språk. Språket hör ihop med krönikörens stil, men texten ska kunna läsas av en bred allmänhet, så fakta förmedlas enkelt.
- Referenser i löpande text. Eftersom krönikan ofta tar upp ett aktuellt ämne brukar krönikören hänvisa till andra texter och händelser, kort och direkt i den löpande texten.
- Ett avslut med verkan. Krönikan kan sluta med en slutsats, en uppmaning till läsarna eller en återkoppling till början.
Krönika, debattartikel, kåseri och ledare
Flera tidningstexter innehåller åsikter. Tabellen visar hur källorna skiljer dem åt.
| Texttyp | Avsändare | Ton och form | Källa |
|---|---|---|---|
| Krönika | En krönikör, enligt Skolverket ofta journalist men även författare, forskare, kändisar och samhällsdebattörer | Personlig, synligt jag, i de flesta fall bara rubrik och brödtext | Skolverket |
| Debattartikel | Enligt Skolverket ofta personer med stor sakkunskap eller stort engagemang | Mindre personlig och mer saklig än krönikan; tes, argument, bemötta motargument, tesen upprepas och läsaren uppmanas till handling | Skolverket |
| Kåseri | En kåsör, enligt Svensk ordbok gärna under signatur | Lättsamt, talspråksliknande framställningssätt | NE, Svensk ordbok |
| Ledare | Tidningen själv, vanligen osignerad | Uttrycker publikationens åsikt i en aktuell fråga | NE |
En skillnad som är bra att hålla isär är den mellan krönika och debattartikel. Skolverket skriver uttryckligen att debattartikeln, ”till skillnad från andra argumenterande tidningstexter som exempelvis krönikan och insändaren”, är mindre personlig och mer saklig. Båda vill alltså övertyga, men debattartikeln gör det med en tydlig tes och sakliga argument i en ordning som de flesta debattartiklar följer, medan krönikan kan börja med en scen ur skribentens vardag och låta åsikten växa fram. Själva argumentationstekniken, med tes, argument och motargument, går vi igenom i artikeln om argumenterande text.



