Konjunktioner: lista, exempel och skillnad mot subjunktioner

Kort svar: Konjunktioner är bindeord som binder ihop två likvärdiga led, till exempel två ord, två fraser eller två huvudsatser: och, men, eller, för, så, utan och samt. Ord som inleder bisatser, som att, eftersom, om och när, kallades förr underordnande konjunktioner. I modern grammatik heter de subjunktioner och räknas som en egen ordklass.

Här får du listor över båda grupperna, ett snabbt test för att skilja dem åt, reglerna för komma, några kluriga fall och hur konjunktionerna hjälper dig på högskoleprovet.

Vad är en konjunktion?

Svensk ordbok på svenska.se beskriver en konjunktion som en typ av bindeord mellan olika satser eller satsdelar. Isof förklarar i Frågelådan skillnaden mot subjunktioner: konjunktioner binder samman grammatiskt likvärdiga satser eller satsdelar, medan subjunktioner underordnar en sats till en annan. Isof påpekar också att konjunktionerna tidigare räknades som en enda ordklass, uppdelad i samordnande och underordnande konjunktioner.

Därför möter du två sätt att räkna. I skolgrammatikens nio ordklasser ryms subjunktionerna under konjunktionerna. Svensk ordbok följer den moderna indelningen och märker till exempel eftersom och när som subjunktioner.

Samordnande konjunktioner: lista

Ordklassen i tabellen kommer från Svensk ordbok, liksom betydelserna. Exempelmeningarna är våra egna.

Några konjunktioner kommer i par: både … och, varken … eller och antingen … eller. Svensk ordbok märker det första ordet, både, varken och antingen, som adverb, medan och och eller i andra ledet är konjunktioner. I dels … dels är båda orden adverb. Paret fungerar ändå som en enhet: "Hon läser både ORD och MEK varje dag."

Subjunktioner: de underordnande bindeorden

En subjunktion gör satsen efter den till en bisats, en del av en större mening. Alla ord i listan står som subjunktioner i Svensk ordbok:

• Att-sats: att ("Jag vet att du har pluggat.")
• Orsak: eftersom ("Vi stannade inne eftersom det regnade.")
• Villkor: om, bara ("Du får gå om du är klar." "Det går bra, bara du kommer i tid.")
• Tid: när, medan ("Ring när du är framme.")
• Motsats: fastän, fast ("Hon gick ut fastän det var kallt.")
• Jämförelse: än ("Det var svårare än jag trodde.")
• Relativsats: som ("Boken som jag lånade var bra.")

Hur bisatserna fungerar, och varför inte hamnar före verbet i dem, går vi igenom i guiden till bisats.

Konjunktion eller subjunktion? Gör inte-testet

För och eftersom betyder nästan samma sak. I Svensk ordbok betyder för "av följande orsak, nämligen att" och eftersom "av den orsaken att". Ändå hör de till olika ordklasser, och det syns om du lägger in inte:

• Konjunktion: Hon stannade hemma, för hon var inte frisk.
• Subjunktion: Hon stannade hemma eftersom hon inte var frisk.

Efter för kommer en vanlig huvudsats, där inte står efter verbet. Efter eftersom kommer en bisats, där inte står före verbet. Isof beskriver samma ordföljdsregel i Frågelådan: inte och andra satsadverbial står efter verbet i huvudsatser och före verbet i bisatser. Står inte mellan subjektet och verbet är satsen en bisats. Inleds den av ett bindeord som eftersom eller att är det ordet en subjunktion.

Tredje möjligheten är ett adverb. Därför, dock och dessutom ser ut som bindeord men är adverb i Svensk ordbok, och står de först i satsen kommer verbet direkt efter dem: "Därför stannade hon hemma." Mer om adverben finns i guiden till adverb.

Komma vid konjunktioner

Isofs riktlinjer för kommatering utgår från att kommat ska underlätta läsningen. För konjunktionerna gäller i korthet:

• Komma mellan två huvudsatser som binds ihop med och, eller, men och liknande: "Jag läste hela kvällen, men provet gick ändå dåligt."
• Oftast inget komma när satserna delar subjekt och det andra subjektet är underförstått: "Hon pluggar matte och tränar på kvällarna."
• Inget komma mellan två bisatser som binds ihop med och eller eller: "Han sa att han var sjuk och att han skulle stanna hemma."
• Komma vid dels … dels och liknande par: "Resultatet beror dels på tiden, dels på metoden."

Isof noterar att kommat kan utelämnas i korta meningar om sammanhanget ändå är klart.

Kluriga fall

Men eller utan. Utan betyder enligt Svensk ordbok "medan det däremot är fråga om att vara på det (andra) sättet". Ordbokens exempel är "hon var inte sjuk utan trött", och även Isofs exempel börjar med ett nekat led: "De hade ingen lust att gå på festen utan ville hellre stanna hemma". Utan byter alltså ut det nekade mot något annat. Men lägger bara till en invändning: "Hon var inte sjuk, men hon var trött."

Samt. Samt betyder enligt Svensk ordbok "och därtill även", särskilt som sista bindeord i en uppräkning. Ordbokens exempel är just en uppräkning: "varma och kalla rätter samt smörgåsar". Samt gör alltså samma jobb som och, med en betoning på att något läggs till.

Att börja en mening med och eller men. Det är inget fel. Isof skriver att det går bra att inleda en mening med och eller men, men att det bör användas sparsamt. Isof skriver också att det går bra att börja en mening med för, och att för i dag är helt accepterat i skriftspråk.

Så kommer konjunktioner på högskoleprovet

Ingen uppgift på högskoleprovet frågar efter ordklass. Meningskomplettering, MEK, prövar enligt studera.nu din förmåga att förstå ord och begrepp i sitt sammanhang, och konjunktionerna är en del av det sammanhanget. De talar om ifall nästa led pekar åt samma håll (och) eller åt andra hållet (men, utan).

Ett exempel från provpass 5 på höstprovet 2025, som UHR har publicerat. I uppgift 29 beskrivs först en producent och en artist med helt olika stil, bundna med och. Paret sägs ha framstått som osannolikt på papperet. Nästa mening börjar med men, och då vet du att den går emot det osannolika: den förklarar varför paret ändå blev av. Rätt svar enligt UHR:s facit var konstellation och nödgade. Konstellation är enligt Svensk ordbok en kombination av samverkande företeelser, alltså paret. Nödgad betyder tvungen: båda kände sig tvungna att få liv i karriären igen.

På LÄS-delen fungerar konjunktionerna som vägskyltar. Ett men eller ett utan kan visa var en text vänder. Vill du gå längre, med sambandsadverb som därför och däremot, finns guiden till sambandsord. Upplägget för MEK finns i översikten över MEK.

Vanliga frågor

Vilka är de vanligaste konjunktionerna?

Vanliga samordnande konjunktioner är och, men, eller, för, så, utan och samt. Svensk ordbok nämner och och att som de vanligaste konjunktionerna i svenska, och räknar då in att, som ordboken annars märker som subjunktion.

Vad är skillnaden mellan konjunktion och subjunktion?

En konjunktion binder ihop likvärdiga led, till exempel två ord, två fraser, två huvudsatser eller två bisatser. En subjunktion inleder en bisats och gör den till en del av en annan sats. Förr kallades subjunktionerna underordnande konjunktioner.

Är att en konjunktion?

I en indelning med nio ordklasser, där subjunktionerna inte är en egen klass, hamnar att bland konjunktionerna. Svensk ordbok märker att som subjunktion när det inleder en sats, som i "jag vet att du kommer", och som infinitivmärke framför ett verb, som i "roligt att läsa".

Får man börja en mening med och eller men?

Ja. Enligt Isof går det bra när en mening med men står i motsats till hela den föregående meningen, och när en mening med och lägger till något till den. Många sådana meningar i rad kan däremot låta pratiga.

Heter det större än jag eller större än mig?

Båda är korrekta enligt Isof. Med jag fungerar än som bisatsinledare, en förkortning av "än vad jag är". Med mig fungerar än som preposition. Samma sak gäller "lika stor som jag" och "lika stor som mig".

Träna vidare

Konjunktionerna är korta ord som är lätta att läsa förbi. Gör ett gratis quiz med MEK-uppgifter och ringa in varje och, men och utan innan du tittar på alternativen.