Allitteration är upprepning av samma begynnelseljud i betonade stavelser som står nära varandra. I meningen "Vinden viskar i vassen" hör du v-ljudet i vind, visk och vass, och de orden sitter tätt. Det är den korta återkomsten som gör greppet, inte att en bokstav råkar dyka upp långt senare i texten.
Säg meningen högt om du tvekar. Trycket i ordet, och ljudet just där, är hela testet.
Vad allitteration är
En betonad stavelse är den del av ordet som får tyngd när du säger det. I vinden ligger tyngden på vin, inte på den. I viskar ligger den på visk. I vassen ligger den på vass. Alla tre börjar på v, och mellan dem står bara det obetonade lilla ordet i. Småord som i, en och den behöver inte vara med i ljudleken. De bär sällan eget tryck.
Närheten är lika viktig som ljudet. Tre v-ord i samma korta mening allittererar. Ett v-ord i första stycket och ett annat v-ord långt ner på sidan gör det inte, för då är ljuden inte nära varandra. Tänk på greppet som ett eko i samma andetag, inte som en bokstav du räknar genom hela texten.
Allitteration hör till de stilfigurer som arbetar med ljudet i stället för med en bild. Den limmar ihop orden så att meningen känns avsiktlig. V-ljuden i "Vinden viskar i vassen" gör raden mjuk och nära. Du ska kunna peka på vilket ljud som kommer igen och vilka ord som bär det.
Samma ljud, inte samma bokstav
Bokstaven är en dålig domare. "Kalle köpte korgar" allittererar, och ljudet är k. Du hör k i Kal, i köp och i kor. Meningen är kort, trycket ligger på de tre orden, och samma begynnelseljud kommer tillbaka. Det räcker. Du ska inte kräva att orden också betyder något liknande, eller att de rimmar.
Jämför med cirkus. Cirkus börjar på s-ljud, eftersom c före i uttalas s. Korg börjar på k. Orden kan stå bredvid varandra i en mening och ändå inte allitterera, just för att ljuden är olika. "Cirkusen kastar korgar" har k i kastar och korgar, men cirkus bryter kedjan. "Clownen kastar korgar" håller ihop, för clown börjar på k. Samma bokstav c gör alltså två olika jobb, och det är ljudet du följer.
Prova samma test på egna rader. "Regnet rinner över rutan" bär r i regn, rinn och rut. "Mjuka moln möter månen" bär m fyra gånger. "Löven ligger löst längs leden" bär l. Det är den betonade stavelsens början som räknas, inte en bokstav mitt i ordet och inte ljudet i slutet.
Skillnaden mot rim och anafor
Rim sitter i slutet av orden. Hatt och katt rimmar, för de slutar likadant. De allittererar inte, för h och k är olika ljud. Pass och vass kan rimma utan att dela begynnelseljud. Allitteration bryr sig bara om starten på den betonade stavelsen. Ett ordpar kan alltså rimma, allitterera, göra båda sakerna, eller ingendera.
Anafor är något annat igen. Där upprepas ett helt ord, eller en hel fras, i början av satser som följer på varandra. "Vi vill ha tid. Vi vill ha ro." är anafor, eftersom ordet vi kommer tillbaka som eget ord. Det är inte samma grepp som v-ljudet inne i vinden och viskar. Anafor pekar på ett ord du kan stryka under. Allitteration pekar på ett ljud du hör.
En metafor arbetar inte med ljud alls. Den säger att en sak är en annan, som när livet kallas en resa. Du kan ha allitteration inuti en metafor, men då är det två grepp på samma gång. Håll isär dem: ljudet är allitteration, bilden är metafor.
Säg det första ljudet i varje betonat ord. Samma ljud, tätt, är allitteration. S mot k, som i cirkus och korg, är det inte. Lika slut, som hatt och katt, är rim.
