Klimax är en stilfigur där ord eller satser ställs i stigande styrka. I meningen "Det var tröttsamt, outhärdligt, omöjligt" går leden från ett besvär till något som inte går att ta sig förbi.
Så stegras en klimax
En klimax är en ordnad stegring, inte vilken uppräkning som helst. Äpplen, päron och bananer står bredvid varandra utan att det sista ordet väger tyngre. Tröttsamt, outhärdligt och omöjligt gör något annat. Det första ledet är jobbigt men hanterbart. Det andra är mer än en människa står ut med. Det tredje säger att vägen är stängd. Byter du plats på orden och skriver omöjligt, outhärdligt, tröttsamt faller kraften, och figuren är borta.
Stegringen kan ligga i enstaka ord eller i hela satser. "Köket var stökigt, kaotiskt, omöjligt att gå in i" använder tre uttryck om samma rum, och varje nytt led höjer insatsen. "Hon viskade, hon bad, hon krävde" stegrar i stället en handling, från ett svagt ljud till ett krav. I båda fallen är ordningen själva poängen. Läsaren ska känna att texten inte radar upp synonymer, utan går uppför.
Sista ledet får bära slutsatsen. När en insändare skriver att förslaget är dyrt, skadligt och omöjligt att försvara, är det tredje ordet det skribenten vill att du ska minnas. De tidigare leden förbereder. Därför lönar det sig att stanna vid det sista ordet i en serie och fråga vad som har ökat: känslan, tiden, ansvaret eller priset. Om inget har ökat är serien en lista, och listan kan vara tydlig utan att vara en klimax.
Antiklimax vänder ordningen
Antiklimax går åt andra hållet. Orden eller satserna sjunker i styrka, ofta med komisk verkan. "Han förlorade huset, bilen och nycklarna" börjar i en katastrof och slutar i en liten praktisk olycka. Skrattet, om det kommer, sitter i fallet. Läsarens förväntan har hunnit ställa in sig på något stort, och sista ledet punkterar den förväntan. Samma rörelse syns i "Talet utlovade en revolution, en reform och en ny kaffetermos". Revolutionen och termosen hör inte hemma på samma höjd, och just det glappet är figuren.
En antiklimax behöver inte vara ett skämt, men humor är den vanliga effekten eftersom fallet känns orimligt. Om sista ledet i stället är det allvarligaste har du en klimax igen, även om ämnet är sorgligt. Testet är riktningen, inte om texten är rolig. Fråga vad som skulle hända om du vände ordningen. Blir det sista ledet tyngre när du vänder, var originalet en antiklimax. Blir det lättare, var originalet en klimax.
Klimax, hyperbol och hyperbel
Klimax, hyperbol och hyperbel är tre olika saker. Klimax är den ordnade stegringen, som i tröttsamt, outhärdligt, omöjligt. Överdriften kallas hyperbol och kräver ingen stege. "Jag har sagt det tusen gånger" blåser upp ett antal för att det ska kännas mycket, men meningen har bara ett led. En hyperbel är en matematisk kurva. Orden liknar varandra, och därför är det lätt att tro att de hör ihop. Det gör de inte. Hyperbel ska inte blandas ihop med hyperbol, och ingen av dem är ett annat namn på klimax.
En klimax kan råka innehålla ett överdrivet ord utan att figurerna smälter samman. "Det var irriterande, outhärdligt, värre än något jag varit med om" stegrar, och sista ledet är dessutom större än en bokstavlig jämförelse. Stegen är klimaxen. Överdriften i ett enskilt led är hyperbolen. Du behöver inte döma ut meningen. Det räcker att se vilken rörelse texten ber dig följa: uppåt genom flera led, eller utåt genom en enda förstoring.
Klimax räknas till stilfigurerna, eftersom den ordnar uttrycket så att styrkan växer. Den kan dela mening med andra grepp utan att byta namn. I satsen "Vi väntade en timme, vi väntade en dag, vi väntade en vecka" växer både tiden och trycket, och upprepningen i början av varje led är en anafor som ligger ovanpå stegringen. Tar du bort upprepningen och bara skriver en timme, en dag, en vecka finns stegringen kvar. Tar du bort ordningen och kastar om tiderna finns upprepningen kvar, men klimaxen är borta.
